Bakom tätkvartetten i årets V8 Thunder Cars-mästerskap kämpade ett gäng förare om platserna fem till nio. Marcus Palnér avgick som segrare i den kampen efter en säsong som för hans del präglades av misslyckade kval kompenserade med massor av omkörningar. För Marcus del var det oftast faktorer utanför hans kontroll som gjorde att kvalfarten uteblev men även vid de tillfällen då han fick snurr på maskineriet så var det stolpe ut med hundradelarna. Marcus inledde säsongen med tre raka fjärdeplatser efter att ha kvalat in åtta, sjua och nia och såg ut att kunna blanda sig i den absoluta toppstriden men trots förbättrade kvalresultat blev det inte tillräckligt många poäng. Spiken i kistan vad gällde möjligheten till en slutlig pallplats kom i Falkenberg där Marcus dubbelnollade efter bland annat en punktering i det första heatet men en tröst i den bedrövelsen var i alla fall en välförtjänt pallplats i den efterföljande tävlingen på Solvalla. Värt att notera är att Marcus hade det näst sämsta genomsnittliga kvalresultatet av de fem förare som slogs om femteplatsen i tabellen. Det gick med andra ord undan i racen.
Freddie Magnusson hörde i likhet med Marcus Palnér till en av förhandsfavoriterna inför säsongen men även här blev resultaten lidande av stolpträffar. Det blev en blygsam öppning av poängkontot i de två första tävlingarna. På Mantorp Park kom den skäggige Östersundsbon på pallen i det första heatet, i det andra tvingades han bryta på grund av en läckande koppling. I Falkenberg satte teamet krokben för sig själva genom att montera distanser av felaktig dimension i framvagnen och Freddie fick starta sist efter ett kval som annars hörde till hans bättre den här säsongen. Och så här såg det ut, en blandning av vin och vatten, som i slutänden innebar ett resultat långt ifrån Freddies kapacitet. Tredjeplatsen i finalen, som också räddade sjätteplatsen i tabellen, var dock ett styrkebesked – när allt funkar så hör Freddie till den absoluta toppen av mästerskapet.
Joakim Ahlberg kom till start med bättre förutsättningar än på länge. Alla bitar var på plats men redan i premiären fick han sig en knäck som tog mer än halva säsongen att återhämta sig från. I det första heatet i Skövde blev Joakim utesluten, i det andra blev han hårt påkörd av Borgar Hansli, en smäll som innebar att Joakim och hans team i princip fick bygga en ny bil till Anderstorp. Kanske var det i desperation över den katastrofala inledningen på säsongen som Joakim och hans team spelade högt i det första heatet och gick ut på torrdäck. Oavsett vad så gick det åt skogen. I det andra återhämtade man lite av skadan från det första heatet men med bara tio poäng i bagaget efter säsongens fyra första heat var en slutlig pallplats väldigt avlägsen. Mantorp Park blev inte heller något för lokalpressen att skriva om men sen påbörjade Joakim en ordentlig upphämtning genom att först bli fyra i det ena heatet i Falkenberg, något han sedan följde upp med två pallplatser på Solvalla. Finalen på Ring Knutstorp lämnade en del att önska resultatmässigt men Joakim hade vi det laget återställt förtroendet för sig själv som en kraft att räkna med i V8 Thunder Cars.
Patric Sundel har varit något av en doldis för de som inte befinner sig inom den innersta kretsen i V8 Thunder Cars men den här säsongen tog han ett stort kliv ut på scenen. Inför årets säsong utlovade Patric en plats bland de fem bästa. Dit räckte det inte riktigt men han höll en hög och jämn resultatnivå säsongen igenom och gör han ett lika stort lyft till nästa säsong som han gjorde till i år, då kan han mycket väl infria löftet om en plats bland de fem bästa. Bästa tävlingshelgen för i år blev Falkenberg där Patric blev fyra och femma i de båda heaten efter att ha kvalat in som sexa. Med en något starkare avslutning på säsongen hade det kunnat bli en sjätteplats i tabellen. Nu fick Patric nöja sig med åttondeplatsen men han kan ändå se tillbaka på en säsong med ett starkt plus i kanten.
Slutligen, på nionde plats i mästerskapet hamnade Hampus Lindkvist. Placeringen är låååååångt under hans kapacitet vilket avspeglas i att han var den fjärde snabbaste föraren i kvaltrim i år. Hampus öppnade poängkontot bra genom att bli tvåa i Skövde-premiärens första heat. I det andra satsade han lite för hårt och blev femma i ett heat där han mycket väl hade kunnat stå på pallen. Efter en så pass stark inledning på säsongen var förväntningarna höga på Hampus inför Anderstorp men där tog säsongen en oturlig vändning. Kardanaxeln rök i båda heaten, ett fel som låg helt utanför teamets kontroll, och en bedrövad Hampus fick åka hem till Dalarna utan en enda poäng i bagaget. På Mantorp Park kvalade Hampus i sedvanlig ordning in på en bra position blev bara sjua och åtta efter ett par lättare avåkningar. Falkenberg bjöd inte heller på några större poängskördar, inte heller Solvalla, men i finalen var Hampus med igen och körde i mål som fyra i det första heatet. I det andra heatet var Hampus på väg mot ytterligare en bra placering efter att ha stångat sig förbi Stein Frederic Akre. Norrmannen gav inte upp och stångades tillbaka vilket resulterade i ytterligare ett brutet heat med en trasig drivaxel. På den efterföljande festen som avslutade säsongen fick Hampus ta emot priset till årets mest otursförföljde. Välförtjänt, kan konstateras. 2016 kan inte ge sämre utdelning och Hampus måste definitivt höra till en av förhandsfavoriterna.
Nästa vecka betar vi av kampen om den prestigefyllda tiondeplatsen i tabellen.
SM-tabell V8 Thunder Cars 2015
1. Mattias Lindberg 214
2. Alexander Graff 193
3. Andreas Ahlberg 156
4. Stein Frederic Akre 142
5. Marcus Palnér 109
6. Freddie Magnusson 80
7. Joakim Ahlberg 75
8. Patric Sundel 72
9. Hampus Lindkvist 66
10. Erik Stillman 31
11. Christian Axelsson 24
12. Jonas Fors 21
13. Christoffer Bergström 21
14. Toni Lähteenmäki 16
15. Linda Johansson 13
16. Peter Möller 2
17. Toni Persic 2
18. Jonas Lundberg 0
19. Borgar Hansli 0